Panik

Jag vill inte riktigt känna så här, det är inte heller okej att känna så här.
Man ska vara glad och må bra hela tiden. Livet ska fungera.
Men nej det gör inte det hela tiden.
Jag har varit hemma väldigt länge nu. Kan knappt minnas när jag jobbade sist.
Då pratar jag om när jag faktiskt hade lön. Inte alla otaliga praktikplatser och utbildningar jag ändå inte kunde fullfölja.
Nej bara det gör mig deprimerad.
Bara en helt fullföljd utbildning. En kort utbildning om försäljning.
TTC blev nästan klar fattas CNC biten, den jag var mest intresserad av.
Men egentligen var det inte detta jag skulle ta upp.
Måste söka jobb, bara tanken på det får mig att vilja krypa ner i sängen och dra täcket över och snabbspola förbi både CV och personligt brev.
får svårt att andas för jag vet hur svårt jag tycker bara att försöka få till det är.
Men sedan har vi den biten med barnen mitt mående mitt 50% sjukersättning som enligt läkaren från början skulle varit 100%.
Hade jag inte känt panik inför det så hade jag haft det. Då var det inte lika svårt, då mådde jag väl värre än nu, Men ändå inte. Nu vill läkare inte skriva sådana intyg då de vet att de får skriva om dem många ggr och bara får tillbaka dem.
Försäkringskassan vet bäst, om människor de inte träffat.  Ja t.o.m politikerna vet bättre än läkaren.
Jag ville jobba, jag försökte, gång på gång. Men ja det blev mest slavgöra via Ame som bara kändes så nervärderande att utföra. någon ska göra det men ingen ska få lön för det. Bara de som höll i programmet.
Varför inte anställa folket som anvisas dit. jag lovar att det är mer upplyftande än att gå dit och känna att vi ger 5000:- /person till den inrättningen som vi av arbetsförmedlingen blivit anvisad att gå till.
Kortare anställningar med tillgång till att gå och söka jobb på AF en timme av arbetstiden.
Jag vet att människor som redan har jobb har lättare att få ett nytt jobb, och när man känner att man gör något meningsfullt så mår man bättre. En god spiral är alltid bättre än en ond.
Jag fastnade i en ond spiral. som egentligen började långt innan jag gick i väggen. vilket skedde -11.
Jag har ett långsiktigt mål.

Jag vill ha ett jobb som jag mår bra med och ger mig inkomst så jag kan ha bil och ett bra boende och ge mina barn mer än bara KÄRLEK. =)

Men ännu är jag lååångt bort från det målet.
Mina barn bor inte ens hemma. Det finns omständigheter som gjort det omöjligt just nu. Men för det har jag inte slutat drömma.
Hoppas planera och göra mitt bästa.
Då känns det extra jobbigt att mina egna känslor slår upp värsta vägspärrarna. Då jag bara känner Panik ångest och nedstämdhet. Även om jag har mycket positivt att se fram emot.
Bara idag så ser jag fram emot att min dotter snart ska komma hem från skolan.

Lots of Love this day.

Hoppas

Precis skickat in en ansökan om att få prova ett objektiv till min Nikon D3200.

Skulle vara så kul att kunna ta lite kort med ett megazoom.

Tigra

 

En vacker dogo canario, vid namn Tigra.
Det har blivit en hel del promenader, steg och km med henne under denna sommaren och det kommer nog bli några flerunder hösten och vintern.
Mycket bra för mig att få komma ut och gå lite, och trevligt sällskap är hon också.
Så jag är inte så ledsen att få ta henne på promenader.

Funderingar

Det har hänt en massa riktigt tråkiga saker i världen.
I några år har det varit krig i Syrien, ett land som vi kan tycka känns långt bort och inte alls beröra oss. Det är bara bilder som visas på en tv i vårat vardagsrum om vi någonsin slår på nyheterna. Men det har kommit nära oss. Människor har flytt, vilket jag fullständigt kan förstå.
Hade jag befunnit mig där nere så hade jag varit väldigt rädd för mitt eget liv och för mina vänners. Regimen (Bashar Al - Assad ) som inte är så positivt inställd till demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och är väldigt korrupta.
Sedan har vi en hel del olika grupper som då kallas rebeller eftersom de inte håller med den sittande diktatorn skulle jag väl kalla honom. Men han är president och folkvald, i den mening att folk röstat även om det inte riktigt gått speciellt demokratiskt till ändå.
Dessutom har han inte behandlat det syriska folket speciellt vänligt.
Så jag förstår att det finns många människor som försöker göra det de kan för att få en annan president. Och då har vi dessa rebellgrupper som försöker.
Livet för den syriska befolkningen är inte lätt bara av detta. Sedan har vi det stora hotet från
Islamiska staten (de som slaktar alla som inte håller med dem) som håller till i Syrien och Irak.
Jag tycker de är läskiga även om de befinner sig så långt borta. Men tänk dig att de finns i ditt land eller i ditt grannland. Då kan man inte känna sig säker alls, speciellt om man inte sympatiserar med dem.
Sedan har vi det kriget som pågår i landet. Nu har även USA och Ryssland bombat i landet.
Det finns två sidor av detta bombande, oskyldiga civila som blir skadade och dödade. Rebeller som strider mot Isis och mot regimen, som jag då tycker gör något bra. som strider mot Isis, som jag verkligen inte tycker ska få terrorisera fritt.
Jag skulle också fly därifrån. Så långt bort jag kan komma. Jag vet att många tycker de kan stanna i sitt hemland eller i de närmaste länderna.
Många gör det, den största massan faktiskt. För den långa resan hit är just det lång, svår, tuff, farlig och den kostar mycket.
De tappar bort varandra, de skadas, våldtas, misshandlas, bemöts med stängsel av olika kvalité, de möts av vattenkanoner, någon sparkar ner dem på ett fält, de dör i båtar, de dör i vattnet, de dör för någon annans hand, de spottas på, de betraktas som lägre stående än djur. Men de är din och min medmänniska. Vi bor på samma jord.
Det skulle inte behöva vara så svårt att ta sig. Vi behöver se dem som människor, som du och jag. Inte dem och oss.
Att tycka att de är värda ett liv som du och jag. Trygghet, en plats att bo på, leka med sina barn, skratta med sina grannar/vänner, och bara få sova i en säng med en egen dörr att låsa om sig. Allt det där som vi tar för givet.
Lära sig ett nytt språk och lära känna en helt ny kultur sånt tar tid, och är olika för varje människa. Vi har olika förutsättningar, vi har skolplikt så vi har mycket förspänt. Men alla länder har inte det, de kanske inte har gått i skolan alls eller bara vissa dagar eller något år. sedan finns det dem som har gått och fått högskoleutbildning. Vi behöver bemöta varje människa där de är och ge dem förutsättningar att kunna komma in i vårt samhälle.
Att bränna ner byggnader som skulle kunna hålla människor varma är inte rätt väg, det kostar hela samhället mycket pengar och resurser. 
Jag skulle kunna skriva hur långt som helst om detta ämnet känns det som. Men får återkomma i ett nytt inlägg istället. Mer KÄRLEK till alla.

vackra foton

Nikon D3200

Mobilkort
Tänk så vackert och underbart det har varit hela sommaren.

Länge sedan jag skrev.

Kanske mitt nya favorit topic. =)
Nja, bara väldigt dålig på att skriva.  Antingen händer det så mycket så jag är upptagen pga det. Annars så är det för att jag inte orkar eller ens finner ro med att skriva.
Skulle kunna berätta hur mycket som helst som har hänt.
Men Det kommer jag nog inte att göra. Missat är missat.
Men idag snart kommer min store grabb hem till mig.
Det blir crusing i morgon och då ska jag med min Nikon D3200 ta en massa bilder.
Men har de flesta korten fortfarande i raw format. ja måste konvertera dem.

Omkull kastad planering.

Vi hade planerat att mina barn skulle fira jul hos mig.
Julafton skulle jag få ha dem hos mig. Åh vad jag såg fram emot det.
Men så för några månader sedan.
Då får jag höra att min  son inte vill. Men han skulle ju ännu inget veta. Jag hade inte fått säga någonting om någonting som var planerat.
Men jo det ska han det är bestämt tyckte jag. Tänkte inte ens på att de berättat det för honom. Jag var verkligen inte beredd på detta.
Hade ju månader fram till jul, att förbereda och fixa så barnen skulle få en bra jul hos mig.
Men nej, han la på i telefon ville inte prata om jag inte sa att han fick fira jul hos dem!
Så ont det gör i mig. Att min son varken vill prata med mig eller vara hos mig.
Han ska bara ha sin vilja fram. Igen.. och igen..
Jag önskar så min son ville fira jul hos mig.. Klä granen med lillasyster och mamma.
Jag försöker verkligen se fram emot jul med min dotter, men detta gör så ont i mig.
Vill verkligen spendera jul med min familj.. Min son tillhör min familj.

Min älskade son.

Idag har jag hämtat min älskade son.
Det känns både bra och jobbigt.
Bra att han är hos mig.
Men jobbigt att det är så sällan och att det tar så mycket på mina krafter och att vi alltid ska ha våra små "bråk".
Vilket brukar handla om att jag försöker få honom att göra något han tycker att han inte kan se någon anledning att göra det mamma säger.. och helst inte nu.
eller att det är något fel på maten.. tex lök i maten.. för helt plötsligt kan han inte äta det.
Det behöver inte vara stora grejer för att han ska skrika och gråta..
Men det går över, samtidigt som all min energi bara gick ur.

Sedan kan han lägga sig med huvudet mot mig och mysa i soffan till en film efter maten innan det är dags för alla kvällsbestyr.
Det är sådana stunder man bara längtar efter. Att få ha den man älskar och bara mysa..

Pyssel

Sitter och funderar medan musiken fyller min lägenhet och mig med energi.
Denna helg kommer min store kille hem och jag funderar på att göra jul pyssel.
Nästa gång han kommer ska mina älsklingar firas. Då fyller de 10år och 8år. så då blir det inte något julpyssel.
Kan kanske kännas lite konstigt att julpyssla i oktober. men varför inte..
Så även nästa helg när min lilla prinsessa kommer.

Denna dag är helt vigt åt tråkiga saker.. Städa. Dammsuga, skura. torka av bänkar och bord och lägga på rena dukar.
Men laga mat tillhör bara tråkigt om det bara är till mig.
Men när jag gjort allt det ska jag ta mig tid att fundera ut vad för slags pyssel min son skulle uppskatta att göra och vad min dotter tycker är roligt.. Och inhandla det som behövs..

Denne lille gynnaren vill mina barn ha på jul.. tycker det räcker att ha dem som pynt.. och att de får paket av mamma och släkt.. Tomten finns inte..
Undrar varför det är okey att lura barn att tomten finns och sedan ska de sluta tro på han när de blir stora.. Bättre vara ärlig från början.. Detsamma med tandfen och andra sagor.. Läser dem gärna, men det är fantasi och det är det de ska veta..

Luckor.

Har idag gjort några inlägg som jag ändrat datum på. till tidigare under året.
Mest för att fylla i lite luckor.
Har som sagt hänt en del och kommer att fylla i fler luckor allt eftersom.

Har även provat på att vara blond.
Men det räcker med den omgången. Det var enda gången jag fick utväxt efter att ha färgat håret.
Tyckte det var lite jobbigt att hålla efter..
Ska jag färga så är det bättre med en lite mörkare färg, och jag slipper utväxt och snart har jag min naturliga hårfärg.. med någon nyansskillnad..

Var på höstmarknaden i Mariestad med min lillasyster.
Var ju tvungen att prova några peruker.. men hon blev finast i de hon testade..

Bara att låta håret växa och locka det så ser jag nog ut så här..

Ett år sedan

Var länge sedan jag skrev..
Finns många olika anledningar till det. men mycket som hänt.
Min lillebror har gått bort och hade nyss sin födelsedag. tände ljus och planterade blommor på graven.
Men det är inte bara därför jag inte skrivit.
Jag behöver egentligen skriva för att när jag gör det känner jag att jag mår bättre. Även om jag har varit väldigt nere så jag inte ens kunnat ta mig i kragen och skriva. och jag vill inte vara för personlig. Mycket vill jag ändå hålla för mig. Är inte en så publik person att jag vill andra ska veta allt.
Jag väljer ganska noga vad jag delar med mig av.. Men ett år i övermorgon.. Ja det är väldigt lång tid att inte skriva någonting alls. Men nu får vi se hur det går..
Nya tag.

Höstpyssel

Denna lilla välkomstskylt har jag pysslat i hop av lövrosor och bark och annat jag hittat ute.

Hova riddarvecka.

Detta var förra årets riddarvecka i Hova -12.
 

Min stora kille provar ett stort svärd och ska träffa en liten potatis som kommer farande mot honom.
Han träffar 5/6ggr.. duktiga killen.

Min tjej får en fin ansiktsmålning. Hur nöjd som helst. Och pilbågen över axeln gör henne också glad.

Storebror ville ha något lite mer skrämmande.. En robot. Men det stora leendet skrämmer inte mamma.
Riddarspelen var riktigt kul att se på.
Vi pratade med både kungen och bödeln.
Lekte även i barnens riddarborg.

Tårar föll från många sörjande!

 Lillebror är djupt saknad.
110 kom på din begravning för att visa dig hur många som önskar du inte tagit ditt svåra beslut.
Jag hoppas verkligen det var svårt att fatta för dig. Vi har ännu inte förstått varför och kommer aldrig göra det.
Jag vet att du blev mobbad. det har definitivt bidragit.
Jag vet att det fanns många som utnyttjade dig. antar det också bidrog.

Önskar att just mobbing aldrig skulle förekomma någonsin igen och ingen skulle drabbas.
Men det är tyvärr bara önsketänkande.
De skäms ju inte ens, och förstår inte heller vad de gjort.

 Det var en vacker begravning.
Pastor Vivianne sa många bra ord.
Jag log vid minnet av alla tokigheter du ställde till med.. och inte bara att tömma frysen på glass för att få med dig på semesterresan.

 Tårar föll nedför många av dina släktingars kinder.
Saknaden går inte att beskriva med ord.

Igenkänd!

Det var riktigt kul.
Även om jag verkligen förstår att de kände igen mig efter den händelsen så kände jag inte igen dem förrän de nickat mot mig och jag passerat. Han jag frågat sist stod som vanligt lutad framåt, men denna gången lite vänd bort, det var när jag passerat och sett hans ansikte jag verkligen hajade till och förstod varför han den andre log så stort.
Undrar om det varit ett trevligt samtalsämne bland gubbarna på tekniskakontoret, där jag tror de jobbar. Eftersom de är från kommunen.
De hade helt enkelt mycket mer kläder på sig den här dagen än den varma soliga dagen jag sist såg dem.
När jag en halvtimme senare passerade dem sa jag ett hej och log medan jag alldelles varm inombords fortsatte genom staden mot mitt mål.
De kom ihåg eftersom det troligtvis inte är varje dag en snygg tjej som jag kommer fram och frågar om de är singel.
Men en underbar känsla.
Jag tyckte det bara var kul, inget pinsamt alls. Varför i så fall? Men förut skulle jag nog ha känt det som pinsamt.
Nu tycker jag att varför skämmas för någonting som jag bara skulle ha ångrat om jag inte vågat fråga.
Chansen kanske aldrig kommer igen och det skulle kunna bli en helt underbar dejt av en sådan fråga om man får ett ja.
Våga satsa.
Hälften är redan vunnit om man vågar ta steget.

Sömn.

Jag tycker att sömn är viktigt, och har märkt att det gör underverk.
När man lyckas sova fler timmar under natten så blir man piggare även om man vaknar otroligt tidigt.
Jag började läsa strax efter sju, och la i från mig boken vid åtta då jag släckte min lampa.
Sedan somnade jag strax och måste trots att tv´n stod på på nedervåningen fler timmar i natt.
Jag kände mig nästan utvilad när jag vid fem tiden gick ner och slog av tv´n.
Hade visserligen hört tv´n flera ggr under natten men kunnat vända mig om och somna om.
En underbar känsla att kunna det.
Jag läser en bok av Dennis Lehane som heter "Ingenting är heligt"
Väldigt bra bok, av en bra författare.

Trött!!

Nu börjar det kännas av att jag sovit mellan 4 och 5 timmar varje natt.
Vaknar ofrivilligt tidigt varje morgon.
Men jag vet att jag kan göra mig pigg om jag anstränger mig, måste bara hitta den känslan.
Så förmiddags rasten går åt till att hitta energi och en positiv känsla som lurar min kropp att det egentligen är pigg och glad så är jag på g igen.
Skulle tappa så mycket av utbildningen om jag inte lyckades finna den känslan.
Vad gör mig pigg?
Mycket gör mig glad och oftsat brukar man bli pigg om man blir glad.
Så där ska jag börja.

Arbetslös som jag är.

Det kanske inte riktigt framgått.
Men så är det jag har inget jobb, men skulle väldigt gärna vilja ha ett. Lika mycket som jag hoppas kunna flytta in till stan. Till någonting eget igen.
Det låter nog förvillande.
Jag bodde i en egen lägenhet utanför Mariestad tidigare i ett område som heter Tidavad.
Egentligen var området fint, men jag var verkligen tvungen att komma därifrån.
Så när mamma köpte hus ute på den stora ön Torsö i Vänern och det fanns ett gästhus jag skulle kunna bo i så skulle det i alla fall lösa några problem jag hade för en kortare period. Visst har inte allt löst sig, men jag har faktiskt kunnat hitta andningshål och få en ny start.
Att få känna mig gladare och piggare. Att inte bli negativ direkt när någon säger någonting mindre trevligt.
Jag har hittat några nya redskap till ett bättre välbefinnande.
Och även utmanat mig med att klara mer än jag gjorde för bara någon månad sedan.
Då min läkare tyckte jag skulle sjukpensionera mig på 100%. Jag vägrade, och bestämde mig istället för att jag skulle klara det jag har klarat tidigare.
Jag går nu en service utbildning och det är på 6h istället för de n 1 -3h jag gick tidigare.
Jag kan, jag vill och jag gör.
Söker ett arbete där jag får användning för min kreativa och sociala personlighet. Där jag kan använda min problemlösarintresse och utmana mig själv i mötet med andra männsikor.
Och som jag började inlägget med så väntar jag på besked om en flytt in till centrum.
Bara hoppas på det bästa, jag kan hantera ett nej.

Lite som en ny start.

Eftersom det var så länge sedan jag skrev förutom det lilla inlägget tidigare idag så tänkte jag försöka nästan som att börja om.
Detta är jag.

Att jag kallar mig ensam mamma till två betyder bara att jag hittills har varit väldigt ensam om att uppfostra och ta hand om mina två älskade barn.

 Detta är mina underbara barn. Jag har den underbara turen att få vara deras mamma och få så underbart vackra barn.
Samtidigt som jag varit tvungen att göra någonting som många andra skulle ha så svårt att förstå. jag har varit tvungen att låna ut dem.
Jag använder detta ordet då det inte är för evigt och att jag fortfarande träffar dem.
Kortet tog förra söndagen då jag umgicks med dessa underbara barn på Stellas lekland i Skövde.
Jag har tagit upp detta förut, om mitt svåra beslut att låna ut mina barn pga att jag själv var så dålig att jag varje dag hade otroligt svåra svimmningsanfall som gjorde mig helt golvad.
Och kommer att förklara det mer. Men vem ska ge mina barn frukost på morgonen och kläder om jag ligger på golvet och inte kan? Lösningen den enda lösningen i mitt fall var att ta emot hjälp.

 Detta är ett underbart kort över den vackra staden Mariestad från hamnpiren.

Detta är ett underbart kort jag tagit på en av mina kvällsrundor när jag tagit mig ett höst bad under min timmeslånga promenad runt huset.
Se vilken vacker utsikt det är. Det får en att njuta ännu mer.

Jag är fortfarande här!

Var väldigt länge sedan jag skrev någonting, men nu skriver jag igen.
Har hänt otroligt mycket på den tiden jag inte skrivit någonting, och jag vet inte om jag kommer att ta upp det, men jag tänker ta nya tag och skriva på nytt.
Kan ju börja med vad som händer just nu.
Jag går en service utbilning i Mariestad.
Jag vet att det är första gången jag faktiskt nämner orten jag bor i.
Men jag har beslutat för att förändra mitt sätt att lägga ut mig på min blogg.

Som sagt mycket har ju hänt som jag skulle kunna ta upp.
Mot slutet av februari skickade jag in en novell för en tävling, och det var spännande och en upplevelse att få andras kommentarer på det man gjorde.
Men vann gjorde jag ju inte.
Är en erfarenhet rikare.
Var även ute och shoppade med alla mina underbara systrar.
Men tänker inte hänga ut dem här, eftersom det inte skulle finnas något medgivande till sånt.
Tänker att långa inlägg utan blider bara blir jobbigt att läsa, så bättre fler och kortare.
Kommer att försöka uppdatera min blogg lite oftare och inte bara 10 ggr om året.
På återseende.