Igenkänd!

Det var riktigt kul.
Även om jag verkligen förstår att de kände igen mig efter den händelsen så kände jag inte igen dem förrän de nickat mot mig och jag passerat. Han jag frågat sist stod som vanligt lutad framåt, men denna gången lite vänd bort, det var när jag passerat och sett hans ansikte jag verkligen hajade till och förstod varför han den andre log så stort.
Undrar om det varit ett trevligt samtalsämne bland gubbarna på tekniskakontoret, där jag tror de jobbar. Eftersom de är från kommunen.
De hade helt enkelt mycket mer kläder på sig den här dagen än den varma soliga dagen jag sist såg dem.
När jag en halvtimme senare passerade dem sa jag ett hej och log medan jag alldelles varm inombords fortsatte genom staden mot mitt mål.
De kom ihåg eftersom det troligtvis inte är varje dag en snygg tjej som jag kommer fram och frågar om de är singel.
Men en underbar känsla.
Jag tyckte det bara var kul, inget pinsamt alls. Varför i så fall? Men förut skulle jag nog ha känt det som pinsamt.
Nu tycker jag att varför skämmas för någonting som jag bara skulle ha ångrat om jag inte vågat fråga.
Chansen kanske aldrig kommer igen och det skulle kunna bli en helt underbar dejt av en sådan fråga om man får ett ja.
Våga satsa.
Hälften är redan vunnit om man vågar ta steget.

Hösten är väntad.

Jag väljer att se på Hösten med öppna ögon..
Morgnar kommer och dagar går, det gäller att varje dag vakna med ett leende och önska att dagen när den går mot sitt slut har varit mer än bara ännu en dag att genomlida.
Jag väljer idag att le och se det med en positiv livsgnista.
Om jag låter mig vara negativ kommer dagen jag verkligen längtar efter aldrig att komma.
Det skulle ju vara en mardröm, men varför vända det till någonting tråkigt.
Skulle jag tänka så kan jag ju lika gärna lägga mig och bara dö..
Men väljer jag att kämpa så kommer det ljusa dagar.
Höst och vinter brukar vara deppar tider, men varför då?
Just höst och vinter är så vackra.
Löven som skiftar färg och sedan faller till marken och täcker de sedan länge överblommade tidigare vackra sommar blomster.
Sedan ett underbart vackert vitt täcke på det.
Bara att njuta och kura ihop med en filt en bok och några tända ljus.
Men sommaren är avtackad snart med gyllenbrun hy och många underbara minnen.
Både med barnen och utan barnen.
Just pga dem väljer jag att inte lägga mig ner och dö utan resa mig upp borsta av de smutsen och låta såren läka.