Det känns både bra och jobbigt.
Bra att han är hos mig.
Men jobbigt att det är så sällan och att det tar så mycket på mina krafter och att vi alltid ska ha våra små "bråk".
Vilket brukar handla om att jag försöker få honom att göra något han tycker att han inte kan se någon anledning att göra det mamma säger.. och helst inte nu.
eller att det är något fel på maten.. tex lök i maten.. för helt plötsligt kan han inte äta det.
Det behöver inte vara stora grejer för att han ska skrika och gråta..
Men det går över, samtidigt som all min energi bara gick ur.
Sedan kan han lägga sig med huvudet mot mig och mysa i soffan till en film efter maten innan det är dags för alla kvällsbestyr.
Det är sådana stunder man bara längtar efter. Att få ha den man älskar och bara mysa..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar