Det kanske inte riktigt framgått.
Men så är det jag har inget jobb, men skulle väldigt gärna vilja ha ett. Lika mycket som jag hoppas kunna flytta in till stan. Till någonting eget igen.
Det låter nog förvillande.
Jag bodde i en egen lägenhet utanför Mariestad tidigare i ett område som heter Tidavad.
Egentligen var området fint, men jag var verkligen tvungen att komma därifrån.
Så när mamma köpte hus ute på den stora ön Torsö i Vänern och det fanns ett gästhus jag skulle kunna bo i så skulle det i alla fall lösa några problem jag hade för en kortare period. Visst har inte allt löst sig, men jag har faktiskt kunnat hitta andningshål och få en ny start.
Att få känna mig gladare och piggare. Att inte bli negativ direkt när någon säger någonting mindre trevligt.
Jag har hittat några nya redskap till ett bättre välbefinnande.
Och även utmanat mig med att klara mer än jag gjorde för bara någon månad sedan.
Då min läkare tyckte jag skulle sjukpensionera mig på 100%. Jag vägrade, och bestämde mig istället för att jag skulle klara det jag har klarat tidigare.
Jag går nu en service utbildning och det är på 6h istället för de n 1 -3h jag gick tidigare.
Jag kan, jag vill och jag gör.
Söker ett arbete där jag får användning för min kreativa och sociala personlighet. Där jag kan använda min problemlösarintresse och utmana mig själv i mötet med andra männsikor.
Och som jag började inlägget med så väntar jag på besked om en flytt in till centrum.
Bara hoppas på det bästa, jag kan hantera ett nej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar