Typiskt mig.

Det roliga är att jag egentligen vill säga att jag är blyg och försiktig, men när det väl gäller så kan jag bara överaska mig själv och bara agera.
Lägger in inlägget så det står det datum som det verkligen inträffade.
Har alltid sagt att jag ska vara singel, för det är underbart att vara singel. Tycker fortfarande att det är underbart, det har inte alls förändrats.
Men man saknar de där underbara stunderna och därför så trodde jag att jag lite försiktigt sökte efter någon.
Tydligen så gjorde jag det lite mer aktivt.
Jag och en kompis som också går samma utbildning som jag tog en liten kort lunchpromenad. Efter att han upptäckt den halvnakne mannen på andra sidan gatan direkt utanför fönstret.
Tror att han aldrig vågar visa mig några snygga män någonsin igen.
Självklart så gick jag fram till honom och frågade vad de gjorde. Vägarbetare som de var och halvt arbetsklädd, så svarade han med en underbar röst som förföljde mig hela kvarteret runt.
Så jag bestämde mig att jag skulle ställa frågan.
-Är du singel?
Det gjorde jag men tyvärr var han det inte. Det andra roliga var att den andre påklädde mannen vände sig om och stirrade på mig precis som om jag gjort någonting väldigt ovanligt och samtidigt lite coolt.

Jag kanske är från en annan planet, men jag har fått lära mig att stunden för att säga det man vill är nu, sedan är det försent.