Trött!!

Nu börjar det kännas av att jag sovit mellan 4 och 5 timmar varje natt.
Vaknar ofrivilligt tidigt varje morgon.
Men jag vet att jag kan göra mig pigg om jag anstränger mig, måste bara hitta den känslan.
Så förmiddags rasten går åt till att hitta energi och en positiv känsla som lurar min kropp att det egentligen är pigg och glad så är jag på g igen.
Skulle tappa så mycket av utbildningen om jag inte lyckades finna den känslan.
Vad gör mig pigg?
Mycket gör mig glad och oftsat brukar man bli pigg om man blir glad.
Så där ska jag börja.

Arbetslös som jag är.

Det kanske inte riktigt framgått.
Men så är det jag har inget jobb, men skulle väldigt gärna vilja ha ett. Lika mycket som jag hoppas kunna flytta in till stan. Till någonting eget igen.
Det låter nog förvillande.
Jag bodde i en egen lägenhet utanför Mariestad tidigare i ett område som heter Tidavad.
Egentligen var området fint, men jag var verkligen tvungen att komma därifrån.
Så när mamma köpte hus ute på den stora ön Torsö i Vänern och det fanns ett gästhus jag skulle kunna bo i så skulle det i alla fall lösa några problem jag hade för en kortare period. Visst har inte allt löst sig, men jag har faktiskt kunnat hitta andningshål och få en ny start.
Att få känna mig gladare och piggare. Att inte bli negativ direkt när någon säger någonting mindre trevligt.
Jag har hittat några nya redskap till ett bättre välbefinnande.
Och även utmanat mig med att klara mer än jag gjorde för bara någon månad sedan.
Då min läkare tyckte jag skulle sjukpensionera mig på 100%. Jag vägrade, och bestämde mig istället för att jag skulle klara det jag har klarat tidigare.
Jag går nu en service utbildning och det är på 6h istället för de n 1 -3h jag gick tidigare.
Jag kan, jag vill och jag gör.
Söker ett arbete där jag får användning för min kreativa och sociala personlighet. Där jag kan använda min problemlösarintresse och utmana mig själv i mötet med andra männsikor.
Och som jag började inlägget med så väntar jag på besked om en flytt in till centrum.
Bara hoppas på det bästa, jag kan hantera ett nej.

Typiskt mig.

Det roliga är att jag egentligen vill säga att jag är blyg och försiktig, men när det väl gäller så kan jag bara överaska mig själv och bara agera.
Lägger in inlägget så det står det datum som det verkligen inträffade.
Har alltid sagt att jag ska vara singel, för det är underbart att vara singel. Tycker fortfarande att det är underbart, det har inte alls förändrats.
Men man saknar de där underbara stunderna och därför så trodde jag att jag lite försiktigt sökte efter någon.
Tydligen så gjorde jag det lite mer aktivt.
Jag och en kompis som också går samma utbildning som jag tog en liten kort lunchpromenad. Efter att han upptäckt den halvnakne mannen på andra sidan gatan direkt utanför fönstret.
Tror att han aldrig vågar visa mig några snygga män någonsin igen.
Självklart så gick jag fram till honom och frågade vad de gjorde. Vägarbetare som de var och halvt arbetsklädd, så svarade han med en underbar röst som förföljde mig hela kvarteret runt.
Så jag bestämde mig att jag skulle ställa frågan.
-Är du singel?
Det gjorde jag men tyvärr var han det inte. Det andra roliga var att den andre påklädde mannen vände sig om och stirrade på mig precis som om jag gjort någonting väldigt ovanligt och samtidigt lite coolt.

Jag kanske är från en annan planet, men jag har fått lära mig att stunden för att säga det man vill är nu, sedan är det försent.