Lite som en ny start.

Eftersom det var så länge sedan jag skrev förutom det lilla inlägget tidigare idag så tänkte jag försöka nästan som att börja om.
Detta är jag.

Att jag kallar mig ensam mamma till två betyder bara att jag hittills har varit väldigt ensam om att uppfostra och ta hand om mina två älskade barn.

 Detta är mina underbara barn. Jag har den underbara turen att få vara deras mamma och få så underbart vackra barn.
Samtidigt som jag varit tvungen att göra någonting som många andra skulle ha så svårt att förstå. jag har varit tvungen att låna ut dem.
Jag använder detta ordet då det inte är för evigt och att jag fortfarande träffar dem.
Kortet tog förra söndagen då jag umgicks med dessa underbara barn på Stellas lekland i Skövde.
Jag har tagit upp detta förut, om mitt svåra beslut att låna ut mina barn pga att jag själv var så dålig att jag varje dag hade otroligt svåra svimmningsanfall som gjorde mig helt golvad.
Och kommer att förklara det mer. Men vem ska ge mina barn frukost på morgonen och kläder om jag ligger på golvet och inte kan? Lösningen den enda lösningen i mitt fall var att ta emot hjälp.

 Detta är ett underbart kort över den vackra staden Mariestad från hamnpiren.

Detta är ett underbart kort jag tagit på en av mina kvällsrundor när jag tagit mig ett höst bad under min timmeslånga promenad runt huset.
Se vilken vacker utsikt det är. Det får en att njuta ännu mer.

Jag är fortfarande här!

Var väldigt länge sedan jag skrev någonting, men nu skriver jag igen.
Har hänt otroligt mycket på den tiden jag inte skrivit någonting, och jag vet inte om jag kommer att ta upp det, men jag tänker ta nya tag och skriva på nytt.
Kan ju börja med vad som händer just nu.
Jag går en service utbilning i Mariestad.
Jag vet att det är första gången jag faktiskt nämner orten jag bor i.
Men jag har beslutat för att förändra mitt sätt att lägga ut mig på min blogg.

Som sagt mycket har ju hänt som jag skulle kunna ta upp.
Mot slutet av februari skickade jag in en novell för en tävling, och det var spännande och en upplevelse att få andras kommentarer på det man gjorde.
Men vann gjorde jag ju inte.
Är en erfarenhet rikare.
Var även ute och shoppade med alla mina underbara systrar.
Men tänker inte hänga ut dem här, eftersom det inte skulle finnas något medgivande till sånt.
Tänker att långa inlägg utan blider bara blir jobbigt att läsa, så bättre fler och kortare.
Kommer att försöka uppdatera min blogg lite oftare och inte bara 10 ggr om året.
På återseende.

Typiskt mig.

Det roliga är att jag egentligen vill säga att jag är blyg och försiktig, men när det väl gäller så kan jag bara överaska mig själv och bara agera.
Lägger in inlägget så det står det datum som det verkligen inträffade.
Har alltid sagt att jag ska vara singel, för det är underbart att vara singel. Tycker fortfarande att det är underbart, det har inte alls förändrats.
Men man saknar de där underbara stunderna och därför så trodde jag att jag lite försiktigt sökte efter någon.
Tydligen så gjorde jag det lite mer aktivt.
Jag och en kompis som också går samma utbildning som jag tog en liten kort lunchpromenad. Efter att han upptäckt den halvnakne mannen på andra sidan gatan direkt utanför fönstret.
Tror att han aldrig vågar visa mig några snygga män någonsin igen.
Självklart så gick jag fram till honom och frågade vad de gjorde. Vägarbetare som de var och halvt arbetsklädd, så svarade han med en underbar röst som förföljde mig hela kvarteret runt.
Så jag bestämde mig att jag skulle ställa frågan.
-Är du singel?
Det gjorde jag men tyvärr var han det inte. Det andra roliga var att den andre påklädde mannen vände sig om och stirrade på mig precis som om jag gjort någonting väldigt ovanligt och samtidigt lite coolt.

Jag kanske är från en annan planet, men jag har fått lära mig att stunden för att säga det man vill är nu, sedan är det försent.