Mörka moln som hopat sig, skingras sakta och ljusglimtar lyser med förnyad styrka på mig.
Värmen sprider sig i min kropp och jag känner hoppet om en bättre framtid närmar sig.
Mina steg tar mig nu mot nya mål, där mina fötter inte dras ner i gyttjan.
De steg jag tar är lätta, mitt mål är rätt.
En glädje sprider sig inom mig och den bubblar ur och jag känner att nu kan framtiden närmas.
Ett litet steg i taget, skynda är ett fult ord, det innebär faror och problem..
Sakta går jag vägen fram.
Skuggor finns på vägen jag undviker dem, men vet att jag nog troligen kommer att trampa i dem någon gång.
Vägen är krokig och ojämn, men jag kämpar då tappert vidare.
Mina väskor tynger mig redan, önskar jag kunde lätta på min packning ibland.
Packningen är mina fel och brister, mina problem och mina rädslor.
Det är inte lätt, men ibland lyckas man ändra på sig själv till det bättre och då väger packningen lättare.
Ge inte upp, det finns en chans att lyckas nå målet på vandringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar