Ensam.!

Det finns fler än ett sätt att vara ensam.
Man kan vara ensam i ett rum fullt av folk.
Men skulle inte säga att det är riktigt så för mig.
Den ensamhet jag känner är mer tystnaden av att inte ha barnen omkring mig.
Att ligga ensam i sängen på natten.
Visst jag är van, men saknaden av att ha någon bredvid som andas tungt av sömn.
Som lägger sin arm om en.
En puss när man vaknar, kommer hem.
Visst är det underbart.?.
Mys när det är som bäst.
Men bara det saknar jag av det.
Jag vill inte ha kärlek tror inte på den.
Tystnaden av att inte ha barnen nära är ändå värst.
Saknar att kunna ge dem pussar och kramar.
Nu finns det ingen att pussa och krama. Visst vänskapliga kramar är fint.
Men inte riktigt samma..
Höra skratt och trösta gråtande barn.
Läsa en saga, eller berätta en ur minnet. Kanske hitta på en och sjunga en sång. Trots att jag sjunger falskt hör inte dem det.
Mamma sjunger fortfarande fint i deras öron..