Jag är kvinna nog att erkänna att jag har fel.
Men har funnit att det var kul att spela hocky trots att jag tvingades använda en liten barn bandy klubba.
Kunde oftast endast hålla den i en hand och det gjorde inte mina försök att ta den svarta lilla pucken särskilt lätt, men jag lyckades ändå göra några mål.
Måste här berätta om mina motståndare.
De yngsta gick i förskoleklass och de äldsta gick i sexan, inte var det många barn men vi hade alla kul.
I går kväll hade ryktet spridit på skolan att jag var rolig att spela med så även i går var jag erbjuden att vara med.
Men jag spelade inte många minuter då jag inte gillade att de denna dag hade en gul studsande boll.
den kunde jag knappt se mot allt det vita och än mindre styra hur den skulle studsa.
Men idag ska jag inte ut på isen.
Har inte ont i ryggen trots att jag tvingades spela böjd över en klubba i två och en halv timme.
Måste väl säga att det var helt frivilligt, men uppskattat.
Fick även lära några barn hur man åker baklänges på sina skridskor.
Själv försöker jag lära mig göra en riktig piruett, men är inte lätt att lära sig när det ända jag har att gå på är det jag sett på konståkningsprogram på tv.
Mina mysiga kvällar med en massa ljus och en bok, medans jag läser och kryper in i en filt återkommer varje kväll när de små krupit ner och den enda man vilken kvinna som helst får träffa utan att räknas vara otrogen hemsöker mina barn, John blund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar