Visst vet jag att jag inte är enda mamman med dessa funderingar, men vissa dagar töms hela bägaren på sitt innehåll och man har svårt att se var påfyllningen ska komma ifrån och om man ska orka till dess man får några minuters vila.
Av någon anledning lyckas man varje dag ta sig upp ur sängen trots att man sist fallit i den många timmar efter de små liven..
Men visst kan det ibland vara svårt och ibland totalt omöjligt att komma upp för den yngsta som har en underbar idé om att morgonen kommer bara man stiger upp och det får man göra vilken timme på dygnet som helst.
Mindre kul, att försöka få någon som är helt övertygad om att man kan leka och stoja tycker att det är på tiden att mamma lagar frukost, fast då kan man ju undra det lilla barnet åt ju för inte så många timmar sedan och var helt mätt och belåten..
Men Frukost hör till när man går upp, det är bara så..
Visst kan man strax få den lilla att somna. men då har man ju själv inte så lätt för att somna om igen eller så går man runt som i dvala och försöker tala om för världens spralligaste unge att det fortfarande är natt.
Det är en konst att orka, men jag har kommit på att för sina barn kan man göra allt, sova näst intill inget, och ändå finnas där och stötta..
Men frågan är hur länge det kommer fungera, jag får väl hoppas att man får sova minst en natt igenom denna veckan också.
Jag har mina alldeles egna funderingar om vad det kan bero på, men jag kan ju inte veta så noga..
Får nog hålla det för mig själv..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar