Varje dag mina barn ska till skolan eller dagis eller bara att någon av oss har en tid att passa, jag då gäller det att krångla mer än nödvändigt.
Man kan vara i tid med frukost, kläder och alla andra bestyr, men att sedan ta på sig ytterkläderna då är det stopp.
Oftast skulle jag nog vilja påstå, börjar det redan vid väckning av barnen.
Ja inte båda för den yngsta kliver alltid upp tidigast, kvittar när jag ställer larmet har mitt lilla troll hunnit upp.
Nej så har det inte alltid varit, men de senaste månaderna.
Men att varje litet moment som ska utföras ska ta så lång tid och utlösa sådana bråk.
Kanske för att man inte får sova hur länge man vill, och att det kvittar vad mamma tar fram för kläder, det är helt fel bara för att just mamma tagit fram det.
Mina barn är inte så stora men ja de har redan nu tonåringsfasoner.
Slår i dörrar och tycker mamma är dum i huvudet bara för att man inte får allt som man vill.
Stampar och skriker, ja det är inte lätt, men man får inte glömma att ta ett andetag och försöka möta dem, lugnt på deras nivå.
De är inte tonåringar trots deras temperament och uppförande, de är små busiga barn.
Mina änglar har ibland små horn som växer ut i huvudet på dem, det är vad jag brukar säga.
Ja alla barn är ju sådana, änglar med en gloria på sned.
Spelar oskyldiga och skyller i från sig, men man vet bättre..
Men det är ju inte lätt.
Nu förstår man hur jobbig man själv var under hela uppväxten.
Frågan är hur de kommer bli när de blir tonåringar på riktigt.
Men det kommer jag få veta, och förhoppningsvis kunna tackla.
Frosten låg som enliten varning om att snart kommer den riktiga snön tillbaka igen och täcker marken.
Är ni för beredda, har ni vinterdäck?
Det har inte jag riktigt än bytt till, men jag ska åka och fixa det.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar