Mitt möte med mitt stora hjärta.

Tyvärr blev dagen inte som det var tänkt då jag skulle ha haft mitt stora hjärta idag.
Jag har varit riktigt dålig i en månad men tillslut säger kroppen helt ifrån..
Fick hjärtklappningar och darrningar, det tycket jag var riktigt läskigt.
Men det värsta var ändå då min huvudvärk blev till ett långvarigt krampanfall.
Då huvudet drogs bakåt i en långvarig smärta och jag inte kunde fungera alls.
Har varit och träffat flera läkare nu, men inte ens det blir fler svar.
Allt försvinner i min totalt tomma hjärna.
Detta gjorde att jag helt och hållet var tvungen att säga de orden jag aldrig någonsin vill behöva säga igen..
Jag kan tyvärr inte träffa mitt stora hjärta. och h*n får inte heller ringa mig.
Då jag vet att jag inte skulle kunna fungera i ett normalt samtal.
Fick väldigt många av dessa krampanfall när jag just pratade i telefonen.
Men det verkar verkligen som om allt handlar om stress och oro.
Om ingen visste det men vad som helst kan orsaka oro och stress, men jag vet att det har varit mycket på samma gång som orsakat denna oro och stress.
Men glädjande har lite av min oro lyfts från mina axlar.

Ensam.!

Det finns fler än ett sätt att vara ensam.
Man kan vara ensam i ett rum fullt av folk.
Men skulle inte säga att det är riktigt så för mig.
Den ensamhet jag känner är mer tystnaden av att inte ha barnen omkring mig.
Att ligga ensam i sängen på natten.
Visst jag är van, men saknaden av att ha någon bredvid som andas tungt av sömn.
Som lägger sin arm om en.
En puss när man vaknar, kommer hem.
Visst är det underbart.?.
Mys när det är som bäst.
Men bara det saknar jag av det.
Jag vill inte ha kärlek tror inte på den.
Tystnaden av att inte ha barnen nära är ändå värst.
Saknar att kunna ge dem pussar och kramar.
Nu finns det ingen att pussa och krama. Visst vänskapliga kramar är fint.
Men inte riktigt samma..
Höra skratt och trösta gråtande barn.
Läsa en saga, eller berätta en ur minnet. Kanske hitta på en och sjunga en sång. Trots att jag sjunger falskt hör inte dem det.
Mamma sjunger fortfarande fint i deras öron..

dålig på att göra inlägg!

Jag vet om det, men känner att det är och har varit så mycket som snurrar runt i mitt huvud.
Försöker få ordning på mina tankar och känslor.
Har alldeles för mycket som snurrar runt.
Håller mig upptagen mestadels hela tiden.
Som igår, då åkte jag hemifrån och var inte hemma förrän sent på kvällen.
Jag var hemma hos mamma och klippte att av mina syskon.
Fick till en liten tuff frisyr.
Sedan vidare till en god vän och sen några timmars jobb.
Att hålla mig upptagen får min hjärna upptagen på allt annat än att mina barn faktiskt inte bor hemma hos mig.
Jag saknar dem otroligt mycket, men tyvärr mår jag inte tillräckligt bra för att kunna ta hand om dem och ge dem just det de behöver. som tur är har jag vänner som stöttar mig och familj.
Men ingen kan verkligen sätta sig in i hur det känns att inte ha sina älskade underbara charmtroll hos sig.
Ensamheten, sorgen och saknaden river inuti mig.
Men idag har jag en hemma dag.