Våga ta steget!

Jag har varit väldigt feg, när det gäller att lämna ut mig själv och så, då jag aldrig har varit någon som egentligen pratar om vad jag känner, eller tänker.
Trots att jag gärna kan sitta och prata om andras känslor och vad de tycker och tänker.
Jag lyssnar jätte gärna och finns där för mina vänner..
Men att prata om sånt som är personligt och utelämnande är inte lätt, vilket jag inte kommer att göra här heller..
Om ni nu trodde det.
Jag är inte visserligen mer personlig på min privata Facebook, än här men inte ens där eller mina närmaste vänner har egentligen fått komma nära.
Undrar vad det beror på?
Det var en riktigt god vän som talade om detta för mig bara för ett tag sedan.
Jag går aldrig ens nära kärnan av mina problem, bara skrapar på ytan.
Det är nått jag måste jobba på, för hur annars ska jag kunna lösa dem?
Ja nått att tänka på..
Blir ett steg i taget.
Sakta men säkert kommer jag att kunna förändra även det.
Medvetande är första steget.