Försökskaniner.

Nu tror säkert många att jag ska skriva om vanliga försökskaniner som tvingas utsättas för olika experiment, men oavsett om jag tycker det är helt fel eller inte så ska jag inte ta upp det.
Det är mina närmsta vänner som blir utsatta, inte på nått grymt sätt.
Jag tog upp i mitt förra inlägg om att medvetande är första steget så är nog erkännande andra steget.
Jag erkände det ju helt öppet i det inlägget och även till mina vänner.
Men nu har jag tagit det till ett nytt steg.
Jag utsätter dem för mina känslor och tankar, inte lätt.
Tvingar dem att utsätta mig för svåra frågor som jag måste lära mig att svara på.
Hm: I´m in the hot spot.
Ingen hade sagt att det skulle vara lätt, men jag vill kunna prata om vad jag känner.
Vet ju hur det blir om man låter sånt bara ligga och gro långt ner under jorden..

Vill inte explodera..
Väljer att lära mig vara lite mer öppen med vad jag känner och tycker.
Så nej jag gillar inte försökskaniner som utsätts för allehanda experiment, men då ser jag inte mitt experiment som någonting galet och elakt, mer att de hjälper mig..
De utsätts inte för någon fara, jag kollar definitivt inte om någonting är farligt, mer avhjälpa mig från explosion..