nervös..

Har precis skickat iväg ett bidrag till månadens novell och novellracet på kapitel1.se..
Spännande att se hur det går.
Det är första gången jag verkligen är med i en sån tävling.
Det får gå hur det vill, jag har i alla fall bidragit med en novell, som inte är avslutad, men som är spännande och skulle kunna bli någonting mycket mer.
Lite läskigt att kasta sig ut så utan skyddsnät.
Men man måste våga chansa för att ha någonting att vinna.
Måste även säga att det hjälpte mig verkligen att må lite bättre.
Jag var fokuserad på någonting jag verkligen brinner för.
Älskar verkligen att få skriva historier..

Ordna upp en del..

Igår var jag på tre möten..
Och har även börjat äta mer.
Frukost är det viktigaste målet på dagen.
Men man får inte glömma att ge sig en del mer energi under dagen för annars orkar man inte det man vill.
Jag kämpar på och har dessutom satt mig ner med min bokidé och skissat vidare på den..
Den hoppas jag skulle kunna bli någonting andra vill läsa..
Förhoppningsvis kommer jag även att ha en ny tillflyktsplats om några månader, men allt är inte helt hundra.
Blir i så fall att måla och tapetsera en hel del och sen när våren verkligen tittar fram även se vad naturen vill erbjuda.
Nu ska jag laga mat och ta en promenad i det vackra vädret.
Solen strålar och några snöflingor virvlar runt i luften, medan min stereo fyller rummet med härlig musik..

Rock bottom..?

Ibland behöver man nog inte undra om man nått botten..
Men det kanske bara är en klippavsatts och man kanske alltid kan komma längre ner.
Just nu fungerar inget, jag äter inte, jag gör heller inte så mycket.
För någon vecka sedan åt jag i alla fall frukost..
Det gör jag inte längre.
Igår fick jag i mig kanske tre bitar hårdbröd och mindre än en halv portion mat.
Inga godsaker ingen frukt..
Jag dricker inte heller särskilt mycket har jag kommit fram till..
En halv liter är max vad jag får i mig om dagen..
Varje dag tror jag att idag ska jag få i mig lite mat, lite mer att dricka..
Men jag misslyckas hela tiden..
Jag vet att jag är smal och inte har något att gå ner, att jag hela mitt liv fått kämpa bara för att få väga de få kilo jag väger..
Jag vet det, trots det så hjälper det inte längre..
Det är jobbigt att varje dag kämpa för allt..

Jag som älskade att laga mat, hitta på nya sätt att laga maten på..
Att äta ensam, att laga maten ensam, att göra allt ensam kom i fatt mig..
Det är inte så att jag söker någon..
Mer att jag saknar två små..
Men detta funkar ju inte..
Detta tar mig inte framåt, de kommer inte hem för att jag plågar mig själv med att inte äta..
Jag vet det också..
Har bara tappat min drivkraft.