Försökskaniner.

Nu tror säkert många att jag ska skriva om vanliga försökskaniner som tvingas utsättas för olika experiment, men oavsett om jag tycker det är helt fel eller inte så ska jag inte ta upp det.
Det är mina närmsta vänner som blir utsatta, inte på nått grymt sätt.
Jag tog upp i mitt förra inlägg om att medvetande är första steget så är nog erkännande andra steget.
Jag erkände det ju helt öppet i det inlägget och även till mina vänner.
Men nu har jag tagit det till ett nytt steg.
Jag utsätter dem för mina känslor och tankar, inte lätt.
Tvingar dem att utsätta mig för svåra frågor som jag måste lära mig att svara på.
Hm: I´m in the hot spot.
Ingen hade sagt att det skulle vara lätt, men jag vill kunna prata om vad jag känner.
Vet ju hur det blir om man låter sånt bara ligga och gro långt ner under jorden..

Vill inte explodera..
Väljer att lära mig vara lite mer öppen med vad jag känner och tycker.
Så nej jag gillar inte försökskaniner som utsätts för allehanda experiment, men då ser jag inte mitt experiment som någonting galet och elakt, mer att de hjälper mig..
De utsätts inte för någon fara, jag kollar definitivt inte om någonting är farligt, mer avhjälpa mig från explosion..

Våga ta steget!

Jag har varit väldigt feg, när det gäller att lämna ut mig själv och så, då jag aldrig har varit någon som egentligen pratar om vad jag känner, eller tänker.
Trots att jag gärna kan sitta och prata om andras känslor och vad de tycker och tänker.
Jag lyssnar jätte gärna och finns där för mina vänner..
Men att prata om sånt som är personligt och utelämnande är inte lätt, vilket jag inte kommer att göra här heller..
Om ni nu trodde det.
Jag är inte visserligen mer personlig på min privata Facebook, än här men inte ens där eller mina närmaste vänner har egentligen fått komma nära.
Undrar vad det beror på?
Det var en riktigt god vän som talade om detta för mig bara för ett tag sedan.
Jag går aldrig ens nära kärnan av mina problem, bara skrapar på ytan.
Det är nått jag måste jobba på, för hur annars ska jag kunna lösa dem?
Ja nått att tänka på..
Blir ett steg i taget.
Sakta men säkert kommer jag att kunna förändra även det.
Medvetande är första steget.

Förändringar!

Det sker mycket förändringar runt omkring oss, både bra och dåliga.
Men det gäller att hänga med, att låta sig själv hänga med.
Jag är en av dem som har väldigt svårt för det.
Trots att jag vet att jag borde, så är jag lite trotsig och vill inte riktigt, jag drar mig för det.
Att vara medveten om att man borde men ändå inte göra är ju inte särskilt smart..
Alla förändringar är inte bra, men man kan vända dem till någonting positivt och se till att de passar en själv.
I min personliga omgivning har det nyligen skett förändringar, och jag måste få dessa att fungera mig.
Samtidigt som jag måste göra ännu mer förändringar för att passa för de nya förändringarna som skett.
Hm..... detta gjorde mig snurrig med, trots att jag vet vad det handlar om..
Men om man sätter in det i ett sammanhang då.. Inte mig, men nått många kan relatera till...
Tex : Man har gjort slut med någon eller förlorat jobbet.
(det finns tusen anledningar till att detta då skett)
Men man är då singel eller utan jobb, och många ser detta som någonting jätte negativt då man som då arbetslös inte längre har ett jobb att gå till och inte längre någon inkomst som ja med andra ord inte kan unna sig de där sakerna man brukade..
Det är många som blir deprimerade, ledsna och arga, men då borde man göra som inte jag häller har särskilt lätt för..
Reagera på ett nytt och annorlunda sätt..
Förändringar är bra..
Vad kan man göra nu? Nytt jobb, javisst!!
Man kan utvecklas och lära sig av det som hänt.
Hur går jag vidare, och vad är det jag har lärt mig?
Man måste se det positiva i alla lägen..
Ingen sa att det skulle vara lätt, jag vet att det inte är det, men jag försöker varje dag att tänka att detta är en ny dag med en ny sol och nya möjligheter.

Jag kan antingen ligga på soffan och tycka synd om mig själv eller resa mig upp och säga jag försöker..