Man ska vara glad och må bra hela tiden. Livet ska fungera.
Men nej det gör inte det hela tiden.
Jag har varit hemma väldigt länge nu. Kan knappt minnas när jag jobbade sist.
Då pratar jag om när jag faktiskt hade lön. Inte alla otaliga praktikplatser och utbildningar jag ändå inte kunde fullfölja.
Nej bara det gör mig deprimerad.
Bara en helt fullföljd utbildning. En kort utbildning om försäljning.
TTC blev nästan klar fattas CNC biten, den jag var mest intresserad av.
Men egentligen var det inte detta jag skulle ta upp.
Måste söka jobb, bara tanken på det får mig att vilja krypa ner i sängen och dra täcket över och snabbspola förbi både CV och personligt brev.
får svårt att andas för jag vet hur svårt jag tycker bara att försöka få till det är.
Men sedan har vi den biten med barnen mitt mående mitt 50% sjukersättning som enligt läkaren från början skulle varit 100%.
Hade jag inte känt panik inför det så hade jag haft det. Då var det inte lika svårt, då mådde jag väl värre än nu, Men ändå inte. Nu vill läkare inte skriva sådana intyg då de vet att de får skriva om dem många ggr och bara får tillbaka dem.
Försäkringskassan vet bäst, om människor de inte träffat. Ja t.o.m politikerna vet bättre än läkaren.
Jag ville jobba, jag försökte, gång på gång. Men ja det blev mest slavgöra via Ame som bara kändes så nervärderande att utföra. någon ska göra det men ingen ska få lön för det. Bara de som höll i programmet.
Varför inte anställa folket som anvisas dit. jag lovar att det är mer upplyftande än att gå dit och känna att vi ger 5000:- /person till den inrättningen som vi av arbetsförmedlingen blivit anvisad att gå till.
Kortare anställningar med tillgång till att gå och söka jobb på AF en timme av arbetstiden.
Jag vet att människor som redan har jobb har lättare att få ett nytt jobb, och när man känner att man gör något meningsfullt så mår man bättre. En god spiral är alltid bättre än en ond.
Jag fastnade i en ond spiral. som egentligen började långt innan jag gick i väggen. vilket skedde -11.
Jag har ett långsiktigt mål.
Jag vill ha ett jobb som jag mår bra med och ger mig inkomst så jag kan ha bil och ett bra boende och ge mina barn mer än bara KÄRLEK. =)
Men ännu är jag lååångt bort från det målet.Mina barn bor inte ens hemma. Det finns omständigheter som gjort det omöjligt just nu. Men för det har jag inte slutat drömma.
Hoppas planera och göra mitt bästa.
Då känns det extra jobbigt att mina egna känslor slår upp värsta vägspärrarna. Då jag bara känner Panik ångest och nedstämdhet. Även om jag har mycket positivt att se fram emot.
Bara idag så ser jag fram emot att min dotter snart ska komma hem från skolan.
Lots of Love this day.
