Ibland behöver man nog inte undra om man nått botten..
Men det kanske bara är en klippavsatts och man kanske alltid kan komma längre ner.
Just nu fungerar inget, jag äter inte, jag gör heller inte så mycket.
För någon vecka sedan åt jag i alla fall frukost..
Det gör jag inte längre.
Igår fick jag i mig kanske tre bitar hårdbröd och mindre än en halv portion mat.
Inga godsaker ingen frukt..
Jag dricker inte heller särskilt mycket har jag kommit fram till..
En halv liter är max vad jag får i mig om dagen..
Varje dag tror jag att idag ska jag få i mig lite mat, lite mer att dricka..
Men jag misslyckas hela tiden..
Jag vet att jag är smal och inte har något att gå ner, att jag hela mitt liv fått kämpa bara för att få väga de få kilo jag väger..
Jag vet det, trots det så hjälper det inte längre..
Det är jobbigt att varje dag kämpa för allt..
Jag som älskade att laga mat, hitta på nya sätt att laga maten på..
Att äta ensam, att laga maten ensam, att göra allt ensam kom i fatt mig..
Det är inte så att jag söker någon..
Mer att jag saknar två små..
Men detta funkar ju inte..
Detta tar mig inte framåt, de kommer inte hem för att jag plågar mig själv med att inte äta..
Jag vet det också..
Har bara tappat min drivkraft.
